Nej men hej

Oj. Det var ett tag sedan jag skrev av mig här. Sista gången jag skrev var i November. Då hade jag precis varit på dejt med en brittisk pojk, var mitt uppe i att lokalisera mig i min nya hemstad och spenderade dagarna på Le Cordon Bleu. Nu spenderar jag majoriteten av mina dagar tillsammans med samma brittiska pojk, kämpar mig igenom andra terminen i skolan och är fullt bekväm på Londons gator.

Jag har fyllt hela 21 år och blev firad en hel helg med överraskning efter överraskning. Jag lyckas timea födelsedagsfirande med läkarbesök och får fira mig tillsammans med familjen i Sverige veckan innan. Tillbaka i London landar jag på Heathrow och blir upphämtad av min fina pojk som väntar med mängder av favorit yum yums. Ibland undrar jag om livet får vara såhär bra? Veckorna flyter på så fort och jag hinner knappt reflektera över vad jag faktiskt är med om. Men så står jag där på en balkong till puben jag träffade Josh på för första gången. Jag är omringad av mina fina vänner och pojken jag har fallit så hårt för. Vi dricker öl och en man spelar Dance For Me på fiol nedanför. Jag är så lycklig. Några timmar senare sitter vi på en Wetherspoons och klockan slår över till 12.00. Mamma ringer och säger grattis, jag vinkar av mina vänner och följer med Josh hem till Uxbridge.

Det här är mitt liv nu. Jag bor i London och studerar till drömyrket på en skola jag bara kunde drömma om i gymnasiet. Jag är kär. Så himla fullständigt kär. Helger spenderar jag tillsammans med honom på en och annan Wetherspoons, äter mat på restaurang eller i ett Uni room. Veckorna består av tidiga mornar med alarm som ringer 05:00 för tidiga lektioner. Förhoppningsvis har Josh spenderat natten här och vi har sällskap in till staden. Jag är så lycklig.

Nyår och julfirande fick spenderas med långledighet i Sverige. Väl behövligt och skönt att få vila plånboken så gott som hjärnan. Lovet bestod av sena nätter, brevskrivande, nyårsfirande och massor massor massor av mat.