Saknad och growth

9e November

Hallå hej! Det är lördag och klockan är nio. Livet här i London börjar falla på plats. Igår var jag på dejt, dagen innan det på bonfire nigh i Chiswick och dagarna innan dem var jag på plats i The Hummingbird Bakery's kök för att provjobba. Det händer saker när man vågar gå utanför sin (i nu läget) extremt lilla comfort zone. Jag lyssnade på ett avsnitt av Framgångspodden här om dagen Låt inte rädslorna styra ditt liv och oj vad jag blev inspirerad. Det var en del om kroppens försvarsmekanismer som fastade i mitt minne. Att kroppen gör allt för att stanna kvar i den varma, goa, fina och trygga vardag vi lever i, att vi först inte alls vill, till att känna hjärtklappning och sen hinna gå igenom allt som kommer hända hundra gånger innan det händer. Oftast händer de där katastroftankarna inte alls. Jag gick på dejt igår och hann tänka både det ena och det andra innan jag klev av tunnelbanan vid Covent Garden. Men sen var det bara att köra och blev ju faktiskt en toppenkväll.

Att flytta till London med bara mig själv som sällskap var absolut en utmaning. Det är fortfarande en utmaning. Går inte en dag utan att jag vill vara tillbaka på Starbucks, gå på mina gator, komma hem till min familj och gosa med min katt. Allt det har jag ju gjort och allt det vet jag hur man gör. Allt här är nytt och därmed läskigt. Det tar i att utmana sig varje dag men fan vad jag växer. Shit, jag är grym! Älskar min skola, tycker så mycket om mina vänner här och börjar väl tycka det är helt okej att bara vara i mitt sällskap - och när väl det blir för tråkigt hör jag av mig till folk. Har lärt känna mer folk på de här månaderna än vad jag gjort under hela året.

23 November

Oj. Vilken skillnad. Så mycket som hänt och förändrats sen jag skrev ner det där. Känner mig hemma nu, hittar på saker om dagarna och har sett så mycket av London. Pizza i Camden, thrifting vid Brick Lane, promenad i Shoreditch, kritiserat konst inne på Tate modern och ölkväll i Kew. Har gått från lite ledsen till stressad över att dagarna flyger iväg för fort. Men det är kul! Har kanske något att se fram emot när jag kommer tillbaka i Januari.